Tidigare: "Du måste vara Justin, eller hur?" sa hon och sträckte fram handen. "Jag är Carmen förresten." Jag tog tag i hennes hand och jag log mitt charmigaste leende mot henne. Hon bara smålog och började sedan prata med Ryan om fotbollen och att dem måste komma i samma lag, eller något? Wow. "Det där brukar aldrig hända" sa jag tyst för mig själv och sedan började vi gå mot fotbollsplanen.

---

Carmens perspektiv
Framme vid skolan skiljdes vi åt. Jag gick in i tjej-omklädningsrummet och de andra i kill-omklädningsrummet. Tjejomklädningsrummet var tomt så jag antog att alla redan gått in i idrottssalen. Jag bytte snabbt om till mjukisbyxor och en tisha och gick sedan ut i idrottssalen. Alla satt i en ring i mitten av salen. Jag kunde urskilja Chaz och Ryans ryggar och jag sprang fram och satte mig mellan dem. Chaz kollade upp och log mot mig och la sedan handen runt mig. Chaz har verkligen blivit som en bror för mig, tänkte jag.
"Vart tog han Justin vägen?" sa jag och låtsades lyssna på Mr. Rilmore medan jag väntade på svar.
"Han väntar på oss på fotbollsplanen. Han kan inte riktigt gå in här när alla tjejer är här." sa Ryan tyst så att bara jag kunde höra. Jag rynkade pannan. Wtf?
"Vänta lite, varför kan han inte komma in hit?" frågade jag och kollade förvirrat på honom. Han kollade förvånat på mig som jag var helt dum i huvudet. Han öppnade munnen men hann inte säga något för Mr. Rilmore sa: "Okej, dem som ska spela fotboll kan gå till fotbollsplanen nu. Jag kommer om några minuter, ska bara få igång tjejerna."
Jag reste mig upp tillsammans med Ryan & Chaz. När jag kollade mig omkring för att se vilka det var som skulle spela var det bara killar. Jag vände mig om och alla tjejerna satt kvar. Mer än hälften stirrade på mig. Jag log försiktigt och gick sedan in i omklädningsrummet tog snabbt på mig mina skor och gick sedan ut. Så fort jag kom ut tog två händer tag i mina axlar och två väldigt bekanta röster skrek: "Bu!" Jag skrattade och vände mig om. Ryan & Chaz såklart! Jag la händerna runt båda två och fick kämpa för att inte glida ner med händerna från deras axlar. Dem var ungefär 10 centimeter längre än mig. Jag stönade och olyckligt nog hörde Ryan mitt stön och kollade ner på mig. Han flinade och plötsligt tog han upp mig och bar upp mig och Chaz hjälpte mig komma upp på hans axlar.
"Oh-my-good! Oh-my-good! Ryan vi kommer ramla!" utbrast jag och tog ett hårdare tag om hans nacke.
"Ey, jag består av bara muskler. Vi kommer inte ramla och dö!" sa han och flinade. Jag svalde och han började springa mot fotbollsplanen.

Snart hade vi fått ihop två lag. Jag och Chaz var i ett lag medan Ryan var i det andra. Det var lite synd, men nu får jag iallafall en chans att spöa honom i fotboll. Jag ropade på honom och han kom och mötte mig vid halvplan med ett förvirrad men även nyfiken min.
"Nu ska vi se hur tuff du är egentligen, med din übersnygga kropp som bara är gjord av muskler!" sa jag och slog lätt till han på kinden och vände mig sedan om och gick till min position innan han hann säga något.

Justins perspektiv
Jag satt längst upp på läktaren och väntade på att dem skulle börja spela när Carmen ropade på Ryan. Jag kände genast ett sting av avundsjuka när han sprang fram till henne med ett stort leende på läpparna och ännu mer när Carmen gick tillbaka till sin position med världens flin i ansiktet. Gud vad vacker hon är! Undra om hon kommer ihåg mig från hennes familjs barbecue? Vi pratade ju, så hon borde väl komma ihåg, right?
Mina tankar avbröts av min sms-signal. Jag tog sakta upp mobilen och kollade smset. Från Selena.
"Hej babe! Tänkte att vi skulle äta middag på The Strugde idag. Världens godaste buffé. Love, Selena ♥"
Jag suckade och svarade snabbt att jag skulle va med killarna ikväll. Hoppas att dem tar med Carmen btw.
"Vad tänker du på Justin?! Du har Selena och Ryan gillar Carmen!" sa jag tyst till mig själv.

Carmens perspektiv
Lektionen tog snabbt slut. Mitt & Chaz lag vann med 5-2. Tror jag aldrig sprungit såhär mycket någon gång i hela mitt liv! Jag tror Ryan fick rätt så många smällar, men hallå!? Han är kille och han spelar hockey. Och, han är gjord av muskler, som han säger. :)
Jag, Ryan och Chaz var påväg mot skolan när en mörk röst hördes bakom oss. "Hej ungar! Skulle jag kunna få prata med Carmen?" Vi vände oss om och där stod Mr. Rilmore. Jag kollade snabbt på Chaz & Ryan och gick sedan med Mr. Rilmore en bit bort där han genast började prata.
"Jo Carmen. Så fort jag såg dig spela såg jag din passion. Och du springer otroligt snabbt! Så jag undrar om du skulle vilja vara med i laget. Än så länge har vi bara killar i laget, för inga tjejer i er ålder visar något intresse för fotboll. Men du är otroligt bra så jag skulle bli otroligt glad om du vill vara med i laget. Om det hjälper, så är Ryan med i laget. Så, vill du eller inte?" sa han och kollade frågande på mig.
Jag kollade bort mot Ryan & Chaz och möttes av deras blickar. De kollade frågande på mig och jag log och mimade: "Allt är bra". Jag vände blicken mot Mr. Rilmore och sa med självförtroende i rösten. "Ja, det vill jag gärna."
Mr. Rilmore log stort. "Bra, vi har en match nu om någon timme. Gå och prata med Ryan så får du mer information." sa han glatt. Jag nickade och han sa hejdå och gick. Jag stod i några sekunder still och började sedan gå mot killarna. De följde mig med blicken när jag gick mot dem. När jag tillslut kom fram till mig kollade båda två frågande på mig.
"Jag är med i fotbollslaget, typ?" sa jag och smålog mot dem. Dem kollade chockat på mig och sedan fick dem glädjeutbrott. "OMG!" "Fan va nice!" "Du är vår enda tjej i laget!" Dem bar sig åt som tjejerna på Starbucks när dem såg Justin Bieber. Helt sjukt!
Plötsligt avbröt en röst deras damputbrott och dem tystnade och vände sig om. "Juuuuuustin!"
Jag vände mig om och såg på Justin. Nu hoppade Ryan & Chaz runt honom. "Vet du vad?" "Carmen är med i laget!" "Såg du hur grym hon var när vi spelade?" "Hon är fan snabbare än mig!" Nu börja det igen, tänkte jag och suckade.
Efter några minuter hade dem fortfarande inte slutat. Jag suckade och ställde mig mellan dem och Justin. "Okej, seriöst nu räcker det killar! Jag kom med i laget, jag tror han fattar det!" sa jag och kollade irriterat på dem. "Visst Justin?" fortsatte jag och vände mig om så jag kunde se Justin. Han nickade och log. OMG! Hans leende. Och hans ögon. Jag kunde inte sluta stirra på han. Han är så fin...
"Vi går till omklädningsrummet och letar upp något ledigt nummer till dig." hördes Ryans röst bakom mig.
"Aaaaaaah, vänta lite bara..." mumlade jag och log mot Justin i hopp om att han skulle lé tillbaka. Och det gjorde han. Happy day! Jag vände mig om mot Ryan och Chaz och log mot dem. "Ska vi gå då?" Chaz nickade och Ryan log. Jag vet inte varför, men det såg så fake ut... Mer hann jag inte tänka på det för Chaz började prata om vilka som spelade i laget osv.

Jag var helt klädd i rött, förutan mina svarta skor. På tröjans rygg stod det 10 och under det stod det tydligt: Stratford City. Faktiskt såg jag riktigt bra ut i rött. Laget vi skulle möta, var blåvita. Ingen aning vad dem heter men jag såg på direkten att dem hade fem tjejer med i laget. Och dem såg riktigt duktiga ut! Alla i deras lag gjorde det, olyckligtvis.
"Var lugn. Dem suger, vi har mött dem förut." sa en röst bredvid mig. Justin. Han satt på knä bredvid mig och knöt sina skor. Han var klädd i samma kläder som mig - röda shorts, röd tröja, röda strumpor.
"Ofta du är med i laget?" sa jag förvånat. Det hade ju inte Mr. Rilmore sagt något om. Han skrattade och nickade.
"Ja det är jag, fast jag är bara med när jag är hemma i Stratford." sa han och log sitt vackra leende.
"Jahaaaa." sa jag. "Ey, vänta lite. Vadå när du är hemma i Stratford? Är du inte alltid här?" fortsatte jag förvirrat. Justin kollade chockat på mig och sneglade sedan bort mot Ryan.
"Vet du inte vem jag är?" sa han.
"Jo det vet jag. Du är Justin. Ryans & Chaz's bästakompis." sa jag osäkert.
Han log försiktigt mot mig och ställde sig närmare mig. "Carmen, jag är Justin Bieber." sa han så att bara jag kunde höra. WTF!? Är han Justin Bieber?
"Ofta?!" sa jag och skrattade. "Mina kompisar Sam & Nicole är helt galna i dig" fortsatte jag och flinade. Justin skrattade men blev sedan allvarlig.
"Men jag trodde Ryan & Chaz berättat för dig..." sa han och kollade bort mot Ryan igen.
"Öhm, nej. Men Justin, det gör inget. Jag tror inte dem tänkte på det." sa jag och log mot han. "Men iallafall, nu ska vi spöa det andra laget, öhm... ja, det andra laget." fortsatte jag och slog lätt till han på axeln och sprang sedan bort till Jake som jag skulle spela mittfält tillsammans med.

Justins perspektiv
Efter Carmen sprungit bort till Jake gick jag och satte mig på bänken. Hon hade inte alls brytt sig om att jag var Justin Bieber, utan betedde sig helt vanligt. Jag visste så fort jag såg henne på grillfesten att hon var speciell. Hennes sätt att dansa och visa känslor var så mycket mer annorlunda än alla andras. Och nu, det enda hon sa när hon fick reda på att jag var den kända popstjärnan Justin Bieber, var att hennes kompisar var galna i mig. Betyder det att hon inte gillar mig? Jag kollade på henne. Hon skrattade av något Jake sagt. Hade hon skrattat med mig? Ja det hade hon, eller?
Mina tankar avbröts av att Ryan kom och satte sig bredvid mig. Hans blick visade att någonting inte var bra.
"Varför sitter Carmen och pratar med playern?" sa han och kollade surt mot Carmen och Jake.
"Dem ska spela mittfält tillsammans Ryan. Det är ju inte så att dem pratar om deras bröllop." sa jag och kollade snabbt på Ryan för att se hur han tog det. Han skrattade, tack gode gud.
"Nej, det såklart! Okej, då är det ju ingen fara." sa han och log mot mig. "Tack Justin, förresten."
Jag log och klappade honom lätt på ryggen. "Vad gör man inte för sin bästavän?" sa jag. Blir kär i deras nästan-flickvän, tänkte jag. Jag log mitt största leende mot Ryan för att gömma vad jag tänkt i huvudet.