Kapitel 1 - Pilot
Jag satt i bilen tillsammans med en kvinna från socialen. Vi var på väg mot mitt nya hem i Stratford, där mina fastrar bor. Anledningen till att jag flyttar var att båda mina föräldrar dog i en bilkrasch för några månader sedan och jag kunde inte bo kvar hos socialen längre. Eller i staden, för att massor med gamla minnen med dem bara kom framför oss. Jag saknar dem riktigt mycket, dem var som mina bästavänner jag kunde prata om allt tillsammans med dem. Tillochmed med pappa, vilket är extremt ovanligt i de mesta familjer. Det har varit en rejält jobbigt månad för mig, både i skolan och hemma hos socialen. Jag hade inga bästa, bästa kompisar som jag kunde va med så den mesta fria tiden har jag spenderat på kyrkogården, vid mammas och pappas grav. Varje morgon innan jag gick till skolan så var jag där och satt där och pratade ut. Och även efter skolan. Då satt jag där och läste. Men nu kunde jag inte göra det längre, för nu bor jag flera mil bort från dem. Men dem kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Tydligen hade jag somnat där medan jag satt och tänkte, för plötsligt vaknade jag av ett högt ljud från bilrutan. Utanför stod faster Maria och knackade på som om det gällde liv och död. Men hennes ansikte visade att det var något helt annat. Hennes ögon glänste av lycka och hon hade världens största leende på läpparna. Jag slog upp dörren och kastade mig i hennes faster.
"Bienvenida a casa, mi corazon." viskade hon i mitt öra samtidigt som hon pussade mig på pannan.
Gud vad jag saknat henne! Hennes lukt, hennes röst, hennes famn, hennes närhet. Nu när jag tänker efter, så liknar hon pappa farligt mycket. Dem har exakt likadan ansiktsform och näsan och ögonen är likadana. Grönblåa. Jag kramar om henne hårt, som om jag kramade henne tillräckligt mycket skulle hon förvandlas till pappa. Men nej, det är inte möjligt. Jag släppte taget om henne och gick mot bagageluckan och drog ut mina två väskor. Maria kom genast och tog den ena väskan från mig. Tillsammans gick vi mot huset.
Hallen var tom. Det enda man hörde var viskande röster från köket och musik från bakgården. Jag vände mig om för att stänga dörren men precis då, öppnade någon dörren till bakgården och en stark vind kom och blåste igen dörren så att det hördes över hela huset. En irriterande röst kom inifrån köket. "Kan dem inte vara försiktiga med dörren? Hon kan ju komma när som hels.... CARMEN!" Faster Gloria kom ut i hallen och såg mig stå där med två väskor. Det var först nu jag märkte att Maria inte längre stod vid min sida. Gloria kom och bar upp mig och sa mängder med lyckliga och glada saker på spanska. Jag bara skrattade och lät henne krama mig i några sekunder innan jag slingrade mig ur hennes hårda famn och kollade mig omkring.
"Var är Melissa, tía?" frågade jag och Gloria bara skrattade och skrek efter henne. Man kunde höra ett muttrande komma från trappan. "Jag vill inte vara med på festen förrän Carmen kommit, kan du inte förstå det?" Gloria fnittrade tyst där hon stod och sa något tyst på spanska. Så fort Melissa såg mig stannade hon upp på trappan, och bara kollade på mig. Plötsligt rusade hon ner och stannade precis framför mig. "Äntligen är du här, mi wawa!" sa hon. Jag log mot henne. Tänk att hon kom ihåg vårat smeknamn på varandra. Men mer hann jag inte tänka på det för Melissa drog med mig ut på bakgården. Jag hann precis ge Gloria mina väskor innan Melissa öppnade dörren som ledde ut till bakgården. 
Trädgården var full av folk jag kände när jag var liten. En vanlig mexikansk barbecue. Man bjuder in en familj som sedan bjuder in en annan, så tillsist är det mängder med olika familjer, som man sedan blir bästavänner med. Otroligt kul! Men en så länge var det bara 5 familjer här.
Mina tankar avbröts av att Melissa skrek över hela bakgården. "Carmen är här!" Allas blickar vändes mot oss och på bara några sekunder var alla samlade runt mig. "Välkommen hem!" "Gud vad stor du blivit!" "Jag känner knappt igen dig." "Hur mår du?" Jag svarade snabbt på alla frågor och kramade och hälsade på alla. Och sedan, lika snabbt som alla samlats runt mig så skingrades alla. Musiken sattes igång. Salsamusik. Underbart! En annan sak som jag älskar med mexikansk barbecue. Vi grillar inte bara, vi dansar även. För det mesta salsa. Nu kände jag igen betonggolvet som låg precis i mitten av trädgården. Herregud! Dem har kvar "dansgolvet" som jag och Melissa brukade kalla det när vi var små. Melissa såg att jag kollade på det och la sin hand på min axel. "Du får dansa senare. Du måste byta kläder! Du kan ju inte dansa sådär..." sa hon kollade på mina kläder. Baggy jeans, linne och kofta. Inte världens bästa danskläder. Jag kollade upp på Melissa och log lite svagt.
Vi gick återigen in i huset, upp för trappan och sedan till hennes rum. På bara en minut hade Melissa hittat en klänning som passade mig, och snart satt vi framför hennes spegel och fixade oss.
Vad tycker ni hittils? Tips och idéer? Kommentera!
