Kapitel 3 - Something special
Tidigare: "Du sa inte att hon kunde dansa så bra." sa jag chockat till Selena.
"Jag tyckte inte du behövde veta." svarade Selena med ett svagt leende på läpparna. "Kom så dansar vi!" fortsatte hon och drog med mig upp på dansgolvet.
Carmens perspektiv
Musikvolymen höjdes och det enda jag tänkte på var takten på musiken. Det var precis såhär jag hade drömt om att det skulle bli. Barbecue varje kväll med mängder med vänner, plus dans. Hoppas bara att den nya skolan blir lika rolig. Melissa berättade lite om den när vi fixade oss, men det enda hon hann säga var att den var jättestor och att det fanns mängder med snygga killar där. Tjejen från socialen hade ringt rektorn påväg mot Stanford och fixat så att jag fick börja på dansinledningen, men olyckligt nog, lyckades hon inte fixa så att jag kommer i samma klass som Melissa. Och eftersom Selena är två år äldre än mig har hon redan slutat, och dessutom verkar det inte som om bor kvar här. Måste få reda på vad som har hänt med henne senare.
Jag kollade runt på dansgolvet och såg Selena dansa med den där Justin. Han såg riktigt bra ut faktiskt. Men det är Selenas pojkvän tänkte jag snabbt och fortsatte dansa.
Justins perspektiv
Medan jag dansade med Selena kunde jag inte undgå att jämföra hennes ögon med Carmens. Om jag ska vara ärlig, var Carmens mycket finare. Kanske berodde det på att dem var annorlunda men det var sant. Jag hade aldrig sett sådana fina ögon i hela mitt liv. Grönblåa. De skiftade mellan grönt till blått.
"Vad tänker du på?" sa Selena och kollade frågande på mig. Jag log mot henne. "Hur underbart det här är!" sa jag och snurrade runt henne. Hon fnittrade och vi fortsatte dansa.
Efter några minuter stannade hon plötsligt upp och sa att hon var trött i bena och att hon skulle gå och sätta sig någonstans. Jag bara nickade och kollade mig omkring på dansgolvet. Just då släppte Carmen taget om sin partner och snurrade runt i piruetter på platsen. Man kunde se på långt håll att hon älskade att dansa. Precis som jag, tänkte jag. Jag började sakta gå mot henne men avbröts av Selenas röst som skrek att vi skulle åka hem. Jag vände mig om mot Selena och log ett av mina fake-leende som jag oftast bara använder i intervjuer. Vi gick hand i hand tillbaka till min bil som stod på baksidan.
"Första gången det inte är några papparazziz som smyger runt oss." sa hon när vi satt oss i bilen.
"Kanske för att ingen tror att en pop-stjärna åker till ett sånt här område." muttrade jag till svar. Jag såg genast att hon blev sårad eftersom hon hade bott här när hon var yngre. "Jag menade inte så, utan jag menar att det är bra och att vi borde åka hit oftare" fortsatte jag och nu äntligen log hon.
Det sista jag såg innan vi svängde runt hörnet var Carmen, snurrande på dansgolvet med sitt långa hår flygande runt sig. She's something special...
Carmens perspektiv
Runt tio tiden på kvällen, var trädgården tom och lukten av grillat hade nästan försvunnit. Jag och Melissa låg i hängmattan och pratade om kvällen. Melissa verkade extra förvånad över att Selena hade kommit. Men hon sa ingenting om hennes pojkvän, förmodligen märkte hon inte ens att hon hade varit här med någon annan.
"Tänk att hon hade tid att komma hit för en gammal väns skull..." sa hon och himlade med ögon. Det var något speciellt med hennes röst. Kaxig. Irriterad. Varför skulle hon inte ha tid med det? Det var som om hon kunde läsa mina tankar för hon fortsatte.
"Nu när hon blivit värsta kändisen hinner hon nästan aldrig komma hit. Och sen kommer du, och då bara måste hon komma. Även om det är positivt, men jag har saknat henne medan hon har varit därute och varit värsta kändisen..."
Jag bara nickade till att jag förstod vad hon menade och hon log. "Hoppas hon kommer hit igen! Har verkligen saknat henne även om hon totalt glömde bort oss. Trots allt är hennes föräldrar bästavänner med mina, så ja."
Återigen nickade jag till svar och tillsammans gick vi upp på hennes rum och la oss. Innan jag somnade fick jag ett sms. Från okänt nummer. Jag kollade chockat smset men såg genast att det var från Selena. "Hej gumman! Din faster gav mig ditt nummer. Iallafall, jag undrar om du skulle vilja träffas någon dag? Saknat dig otroligt mycket genom åren! Puss&kram, Selena." Jag log och knappade genast in ja gärna och skickade. Jag somnade efter bara några minuter efter det med tankarna på skolan imorgon.
Hoppas ni tycker om den en så länge! Kommentera gärna dina åsikter och vad du tror kommer hända.
Det var en som kommenterade om att hon hoppades att jag inte skulle göra Selena till "The bad guy" och nej, det ska jag verkligen inte göra. Vill att berättelsen ska bli lite mer reality liksom. ^^
Tack för alla andra fina kommentarer. Blir så himla inspirerad till att fortsätta skriva, tack vare er! ♥
"Jag tyckte inte du behövde veta." svarade Selena med ett svagt leende på läpparna. "Kom så dansar vi!" fortsatte hon och drog med mig upp på dansgolvet.
Carmens perspektiv
Musikvolymen höjdes och det enda jag tänkte på var takten på musiken. Det var precis såhär jag hade drömt om att det skulle bli. Barbecue varje kväll med mängder med vänner, plus dans. Hoppas bara att den nya skolan blir lika rolig. Melissa berättade lite om den när vi fixade oss, men det enda hon hann säga var att den var jättestor och att det fanns mängder med snygga killar där. Tjejen från socialen hade ringt rektorn påväg mot Stanford och fixat så att jag fick börja på dansinledningen, men olyckligt nog, lyckades hon inte fixa så att jag kommer i samma klass som Melissa. Och eftersom Selena är två år äldre än mig har hon redan slutat, och dessutom verkar det inte som om bor kvar här. Måste få reda på vad som har hänt med henne senare.
Jag kollade runt på dansgolvet och såg Selena dansa med den där Justin. Han såg riktigt bra ut faktiskt. Men det är Selenas pojkvän tänkte jag snabbt och fortsatte dansa.
Justins perspektiv
Medan jag dansade med Selena kunde jag inte undgå att jämföra hennes ögon med Carmens. Om jag ska vara ärlig, var Carmens mycket finare. Kanske berodde det på att dem var annorlunda men det var sant. Jag hade aldrig sett sådana fina ögon i hela mitt liv. Grönblåa. De skiftade mellan grönt till blått.
"Vad tänker du på?" sa Selena och kollade frågande på mig. Jag log mot henne. "Hur underbart det här är!" sa jag och snurrade runt henne. Hon fnittrade och vi fortsatte dansa.
Efter några minuter stannade hon plötsligt upp och sa att hon var trött i bena och att hon skulle gå och sätta sig någonstans. Jag bara nickade och kollade mig omkring på dansgolvet. Just då släppte Carmen taget om sin partner och snurrade runt i piruetter på platsen. Man kunde se på långt håll att hon älskade att dansa. Precis som jag, tänkte jag. Jag började sakta gå mot henne men avbröts av Selenas röst som skrek att vi skulle åka hem. Jag vände mig om mot Selena och log ett av mina fake-leende som jag oftast bara använder i intervjuer. Vi gick hand i hand tillbaka till min bil som stod på baksidan.
"Första gången det inte är några papparazziz som smyger runt oss." sa hon när vi satt oss i bilen.
"Kanske för att ingen tror att en pop-stjärna åker till ett sånt här område." muttrade jag till svar. Jag såg genast att hon blev sårad eftersom hon hade bott här när hon var yngre. "Jag menade inte så, utan jag menar att det är bra och att vi borde åka hit oftare" fortsatte jag och nu äntligen log hon.
Det sista jag såg innan vi svängde runt hörnet var Carmen, snurrande på dansgolvet med sitt långa hår flygande runt sig. She's something special...
Carmens perspektiv
Runt tio tiden på kvällen, var trädgården tom och lukten av grillat hade nästan försvunnit. Jag och Melissa låg i hängmattan och pratade om kvällen. Melissa verkade extra förvånad över att Selena hade kommit. Men hon sa ingenting om hennes pojkvän, förmodligen märkte hon inte ens att hon hade varit här med någon annan.
"Tänk att hon hade tid att komma hit för en gammal väns skull..." sa hon och himlade med ögon. Det var något speciellt med hennes röst. Kaxig. Irriterad. Varför skulle hon inte ha tid med det? Det var som om hon kunde läsa mina tankar för hon fortsatte.
"Nu när hon blivit värsta kändisen hinner hon nästan aldrig komma hit. Och sen kommer du, och då bara måste hon komma. Även om det är positivt, men jag har saknat henne medan hon har varit därute och varit värsta kändisen..."
Jag bara nickade till att jag förstod vad hon menade och hon log. "Hoppas hon kommer hit igen! Har verkligen saknat henne även om hon totalt glömde bort oss. Trots allt är hennes föräldrar bästavänner med mina, så ja."
Återigen nickade jag till svar och tillsammans gick vi upp på hennes rum och la oss. Innan jag somnade fick jag ett sms. Från okänt nummer. Jag kollade chockat smset men såg genast att det var från Selena. "Hej gumman! Din faster gav mig ditt nummer. Iallafall, jag undrar om du skulle vilja träffas någon dag? Saknat dig otroligt mycket genom åren! Puss&kram, Selena." Jag log och knappade genast in ja gärna och skickade. Jag somnade efter bara några minuter efter det med tankarna på skolan imorgon.
Hoppas ni tycker om den en så länge! Kommentera gärna dina åsikter och vad du tror kommer hända.
Det var en som kommenterade om att hon hoppades att jag inte skulle göra Selena till "The bad guy" och nej, det ska jag verkligen inte göra. Vill att berättelsen ska bli lite mer reality liksom. ^^
Tack för alla andra fina kommentarer. Blir så himla inspirerad till att fortsätta skriva, tack vare er! ♥
